Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 2

—— n——————— — ———— — Men denne yttrade änyo: — -bDe hafva försökt allt för att återkalla honom till lifvet; men förgåfves. Det år skada, ty han år en vacker yngling och synes hårstamma från goda föråldrar.Nu blef Devereux otålig. Hvarföre qvardröjde lotsen ånnu långre, för att plåga honom med denna likgiltiga sak? Hvad angick honom allt detta? Lotsen upprepade sin slutmening: — AHan synes hårstamma från goda föråldrar — och tillade: -och år sin fars ende son.Den gamle mannen nedlade pennan, då lotsens entrågenhet väckte hans uppmårksamhet, och betraktade honom med sorskande blickar. I samma momang hördes ett buller liksom om man med en tung börda gätt upp för trappan. — De hitföra den drunknade gossen!anmårkte lotsen, i det han vände sig bort och aslägsnade sig. Med ett vildt rop sprang den gamle mannen upp. Sanningen i hela dess förskräcklighet framträdde för hans själ: -han hade blifvit sin egen sons mördare.