Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1850, sida 2

Ännu slera är efter denna dag lefde Devereux! likvål erhöll han aldrig mera sitt klara medvetande — en lycka för honom, större ån han förtjente, låg i denna fullkomligt slöa sinnesförfattning. Hvarje dag satte han sig vid fönstret, som läg utåt hafvet. — -vinden tilltager,— plågade han såga — -Gud gifve, att det icke blefve någon storm. Min son år på hafvet!Sedan, når natten inbrutit, sade han: — -Det år för sent, och jag kan icke mer se de hvita seglen; dock om vinden år gynnande, kommer han i morgon. Att drunkna, år en förskräcklig dåd! Gud gifve, att ingen storm måtte uppkomma!S:t Victor återhemtade sig småningom ur sin iråkade förlågenhet, och sedan han tagit erfarenhet af den nyss timade olyckan, blef han äterigen den rike köpmannen i Marseille, den lycklige S:t Victor. Hans namn och slågt åro nu utslocknade, och husets glans år för alltid förbleknad, till följe af lagen för alla de jordiska tingens ovaraktighet. Slut.