Nu dänade lotssignalen, och Jean skyndade till sin post. Hans båt klöf vägorne med styrka; men natten sjönk ned öfver den brusande sjön, och innan båten uppnådde skeppet, voro hvarken den eller skepp synliga. Den tidiga morgonen fann Volant strandad på en af de farliga klippor, hvilka åro de der varande lotsarne så vål bekanta, på klipporna vid högra inloppet till hamnen af Marseille. Men med dagens inbrott föråndrades vådret: och stormen upphörde, böljorna blefvo allt mindre och mindre, och Volant var stranden så nåra, att man kunde i hamnen tydligt förnimma besåttningens råster. Hela dagen igenom gingo båtarne af och an emellan vraket och stranden; hela den rika laddningen, det tunga guldet, diamantlådorne allt bragtes med såkerhet 1 land och infördes i S:t Victors förvaringsrum; ja, sjelfva det fårtråffligt byggda, och nu genom lossningen låttade skeppet råddades med en ringa skada, som det vid påstötningen tagit. Lotsen stod inför Devereux och fordrade sin lån; men denne svarade kallt: — -Laddningen och skeppet åro i behäll.— -det år icke min skull; jag har gjort allt, hvad möjligt varit; men stormen gaf efter, når skeppet strandade, och sålunda höll det sig natten igenom.