Insändt. Då det numera tyckes höra till ordningen för dagen, att den fredlige vandraren år utsatt för okynnige och rusige dagdrifvares samt arbetsoch sjöfolks hågst nedriga beteenden, hvilket oskick synnerligast å vägarne inom Carl Johans församling mängen gång går ånda till ytterlighet, må det tillåtas ins. som icke år okunnig om de rastlösa stråfvanden får ordning och såkerhet dem berörde församlings socknenåmnd lagt i dagen, ehuru dess bemådanden i denna våg lönats på ett sått som icke hedrar församlingen, uppmana bemålte nåmnd, att med allvar och kraft söka fylla behofvet af en verksam och driftig polis. Man vet visserligen att inom församlingen ordningens. vånner åro få och att många svårigheter möta dem, som ifra för det goda och råtta; dock lider intet tvifvel, att om socknenåmnden, hvilken, enligt Kongl. Maj:ts nådiga förordning af år 1843, representerar församlingen, till följd af dess åliggande som sådan, hos vederbörande framstålde nödvåndigheten af en kommunalpolis till det antal, som denna vidstråckta församlings bevakande och inyänarnes såkerhet krårver, och — som lått år — bevisade den ringa nytta, som stadens sex — såsom jjenstgörande i merberörde församling på papperet figurerande — polisbetjenter, göra henne, nämnden skulle komma det önskade mälet nårmare och måhånda åfven nå detsamma. Man vill ej uraktläta att följa denna sak och ins. vill framdeles, ester erhällandet af några vigtigare upplysningar, äterkomma till densamma. S. 8.