Be 11411 vuG1I119vUI 114 CP GLÖ9B111156 Ö186BLI tee 30,000 individer blifvit utstrukne, hvaraf största delen tillhörde ophositionen; och dock har Sue nåra på lika många röster som Vidal, medan Leclerc har flera tusende fårre, ån den siste af de konservatives kandidater den gången. På börsen synes förskräckelsen öfver valresultatet hafva varit betydlig; 5 fonderna föllo 2 fr. 5 cent.; 34 fonderna I fr. 25 cent. I staden deremot tog man saken mera lugnt. Utaf de reaktionåra bladen år -patrievåldsammast; det ropar på ett inbördes krig; de dfrige majoritetens organer åro mera moderata; de fordra icke annat ån upphåfvandet af den allmånna rösträtten och förändring af konstitutionen. De republikanska bladen förkunna sin seger med stort lugn och tacka polisprefekten Carlier för hans understöd. Ntional yttrar sis som följer: -För att göra hvar man råttvisa vilja vi icke förgåta det bistånd, som hr Carlier, som mera ån någon annan verkat för Sue, och i aldrasista ögonblicket söndagskejsaren lemnat oss.De socialistiska partiledarne förmana folket att förhälla sig lugnt och stilla; blott sör den händelse, att ett angrepp göres på allmånna röstråtten, vilja socialdemokraterne gripa till vapen. I Saoneoch Loire-departementet, der 6 omval skulle företagas, var öfvervigten så afgjordt på socialisternes sida, att deras kandidaters seger icke ett enda ögonblick kunde betviflas. Arm6ens sinnesståmning — en ganska vigtig omståndighet under så kritiska tider som de nårvarande — synes, att döma af dess demokratiska vota vid folkrepresentantvalen jemte dess ofta upprepade republikanska opinionsyttringar, icke vara synnerligen gynnsam för vederbörandes frihetsfiendtliga planer. Nyligen hade ett regemente, då det, vid sitt intåg i Paris, af folket i en förstad helsades med ropet: -Lefve republiken! med den. lifligaste enthusiasm upprepat detta i vissa öron så anstötliga rop. Generalerne låta visserligen påskina, att de icke fåsta någon vigt vid hl Ht — dylika opinionsyttringar, men denna lätsade likgiltighet år måhånda beråknad att cachera den oro, deras underordnades hållning ingifver dem. Den hånsyftning -Nationalgår på bistånd, lemnadt i valkampen åt republikanerne af söndagskejsaren, har sin grund i en artikel, som sistnämnde blad i sittsednaste nummer innehållit, och hvari anstålles en jemförelse emellan stöllningen, för dagen och stållningen 1800 och losord slösas på förste konsuln för hans statskupp den 18 Brumaire. Denna artikel har våckt mycken sensation och ett starkt missnöje bland alla klasser. Interpellationer våntades i nationalförsamlingen och för att förekomma dessa tänkte herr Louis Bonaparte och konsorter på att låta bladet upphöra. men det stannade vid den halfva ätgården att föråndra utgifvare. I nationalförsamlingen företog sig L amoriciere, då krigsbudgeten behandlades, I att draga i hårnad emot de så ofta omtalade statskupperne, försåkrande att arm6en skulle försvara lagen, men icke dem, som öfvertrådde den, samt låt dervid tillika undfalla sig några hånsyftningar emot de sednaste artiklarne i Napoleon. Krigsministern desavouerade då i regeringens namn detta blad, och försåkrade, att hon vill respektera författningen och stödja sig på nationalförsamlingens majotitet. De blad, hvilkas försåljning förbjudits af Carlier, åro Charivari, Credit, Democratie pacifique, Estafette, Evenement, National, Presse, Siecle och Voix du Peuple. De demokratiska bladen protestera emot Carliers tolkning af det utslag, kassationsråtten fållt angående förbudet emot försäljningen af tryckta saker, utan sårskildt dertill erhållet tillstånd. De påstå att både detta utslag och lagen af den 29 Juli 1849 blott angå brochyrer och böcker, men icke tidningar eller periodiska skrifter. Pascal Duprat årnar i nationalförsamlingen väcka den motion, att hon förklarar, såsom en tolkning af den lag hon sjelf stiftat, att tidningar och tidskrifter, som såljas i butikerne, åro undantagna från lagens beståmmelser och att polisprefektens tillåtelse skall gålla såljaren och icke de föremål han såljer, hvarigenom ett godtyckligt gynnande af vissa blad förebygges. Det har åter blifvit inlemnadt ett förslag till nationalförsamlingen om upphåfvandet af de lagar, som förbjuda Bourbonerne att betråda franska jorden. Proponenten heter Creton. Uti nationalförsamlingens måte den 30 April bordlades tvenne kuridsa petitioner; den ena af Leo de Laborde, om en appell till natioA——