punsch och röka sin cigarr med lika god smak som Bacchus och kyparne. — Ännu sent på aftonen hördes vackra körer, och hela tillstållningen var alltigenom glad och lyckad. Götheborg. Stadens nye polismåstare hr L. Norin har anlåndt till staden. Huru snart han tilltråder sitt embete kånna vi ånnu icke. KRörande de våldsamheter, som föröfvades den 1:ste dennes å Lorentzberg, hvarvid, som vanligt nu för tiden, knifhugg åfven utdelades, åro vi i tillfålle att kunna meddela följande: Under det att några murarearbetare nämnde dag, omkring kl. 10 på astonen, i allsköns ro höllo på med att idricka märg i benen i ett af skånkrummen å förbemälte stålle, inkommer dit en schåare och frågar: år något intaget åfven för mig?Då härpå följde ett nekande svar, började denne tala om murares högmod etc., tillåggande, att en schäare vore lika god som en murare. Ibland de nårvarande voro åfven tvenne murare, bråderne Carl Fredrik och Gustaf Andersson. Då schåaren fick se Gustaf Andersson, yttrade han till denne: Du måste vara bra stark-, hvartill Andersson svarade: Jag skryter ej af min styrka. För detta helt beskedliga svar, erhöll den sednare en skuffning så, att han föll mot ett bord. Straxt efter denna ordvexling började striden, i hvilken en mångd personer låra deltagit. Gustaf Andersson, som anfölls af flere på en gång, försvarade sig vål tappert, men måste likvål duka under för mångden af motståndare, då han slogs omkull och, liggande på golfvet, sparkades i ryggen och ansigtet, hvilket han såkte skydda, med att hålla händerna deröfver. Medan detta påstod erhöll Andersson jemvål ett knifstygn i venstra kinden, samt flera ristningar å klåderna, hvarigenom dessa blefvo sönderskurna. Når Carl Fredrik Andersson erfor, huru brodern behandlades, skyndade, han, fastån några af hans bekanta sökte afråda honom från att blanda sig i slagsmålet, till dennes bistånd under yttrande: Om jag ock skulle gå till döden, så vill Jag likvål hjelpa min brors. Denna oförskräckthet slog tyvårr illa ut, enår han, inkommen bland våldsverkarne, fick ett svårt knifstygn å högra sidan af ansigtet samt rock och byxor sånderskurna. — Den på stållet stationerade polisbetjeningen förmådde dock omsider göra ett slut på tumultet. Ett försök till rån har, mårkvårdigt nog midt på ljusa dagen, blifvit gjordt helt nyligen hårstådes. En roddare, vid namn Carl August Carlsson, som den 2:dre dennes på eftermiddagen varit i staden och uppburit sin aflåning, den han förvarat uti bråstfickan af sin rock, besökte på hemvågen fisktorget, der han tillhandlade sig en half tunna potatis. Ankommen med potatissåcken på ryggen till Breda Vågen i Masthugget, kånner Carlsson sig plötsligt fattad bakifrån om halsen, af tvenne hånder, under det att en tredje hand anammade hans kassa i bröstsickan. Vid denna påhelsning kastade Carlsson genast ifrån sig såcken för att rådda sina penningar, då han fann tvenne personer stående bredvid sig, af hvilka den ene igenkåndes vara för ståld straffade ynglingen Svante August Broberg. På Carlssons uppmaning till desse att återstålla hvad de beröfvat honom, svarade bemålte personer, att de ingenting hade sig hårom bekant; hvarjemte Carlsson, för det han vågade återfordra sin frånröfvade egendom, bekom tvenne slag af stenar, af hvilka den ena tråffade hufvudet och den andra ena skuldran, deraf åkommor följt. Sedermera igenfunnos penningarne liggande å vågen, med undantag af en sedel å 3 rdr, som troligen blifvit rånarnes byte. Det har sedermera blifvit upplyst, att då Carlsson uppgjorde handeln å fisktorget, Broberg jemte hans kamrat, en hamnbuse, uppehållit sig i grannskapet, samt att de på afstånd följt efter Carlsson, tills passande tillfålle yppades att anfalla honom. —