Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1850, sida 2

nerligen infor Gud! desertera alle samman. Kungen helsade med handen och gick, åtföljd af ett dundrande: lefve.Morgonen frambröt och det blodiga slaget vid Torgau utföll, som bekant år, till Fredrik den stores fördel. Carl och Adolf fåktade som lejon vid sidan af öfverste Möllendorf och bemårktes årofullt af den milde konungen; och genom deras samt hela den tappra armens mod, tackade såderneslandet Gud för denna herrliga seger i det att kung Fredrik tillstod för sig sjelf, att det år ljufvare för en monark att förlåta, ån att håmna och straffa. Historien tiger om Carls och Adolfs sednare öden. Hvad deremot den mårkvårdiga tårningen anbelangar så tillvaratogs den som ett kuriosum och visas ånnu i dag i det kongliga konstkabinettet i Berlin. Den som tviflar på denna historias sannfårdighet, behåfver blott resa till Berlin, gå upp i slottets tredje våning, samt fråga vaktmåstaren, som år den tjenstaktigaste man i verlden, så skola hans tvifvel bringas på skam. Slut. (0 TT TT HE NE