Der borta bakom byn skall ingen i morgon så hår dags fråga efter hvilka vi åro; kunde vi bara komma vål förbi förposterna. Adolf säger dig: det år ingen synd.Ack! mina barn, mina kåra, stackars barn,klagade Carl. Slå till! hit med högra nåfven, krigskamratl-Här har du den, jag följer med.Tyst! det finns vål ingen lurare i grannskapet? ...Allt var stilla omkring dem. -Farvål Torgau! sade Carl och gick smygande framåt. Farvål, gamle Friti,hviskade Adolf följande honom i hålarne, och med klappande hjertan och ljudlåsa steg skyndade de bort i den stjernljusa natten, öfverlemnande den största delen af bepackningen till hvem som ville finna den. Lyckligt och vål kommo de förbi soldathoparne och sågo fria fåltet framför sig, då de stötte på en vedett; men låsen var dem bekant, och under det att den ene hviskade vedetten denna i örat, gick den andre framåt. Emellertid gick det icke så vid nåsta post som på sitt: halt! verdas?icke ansåg deras kunskap om låsen vara tillfyllestgörande för fri passage, men befallde