Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1850, sida 2

Och hår år ett bref till er, Carl, från .. från . Såkert från min hustru?sporde veteranen hastigt, och tårar glånste i hans ågon, och med aningsfull tvekan utstråckte han handen efter brefvet. -Nej. stammade ynglingen, det år från er dotter.Från min dotter? frågade Carl långsamt, hvarföre skref icke min hustru?-Lås,sade ynglingen sagta och råckte honom med vemod brefvet, hvars svarta lack förkunnade ett sorgens budskap. Nägra ögonblick stirrade den gamle på sorgbrefvet, sedan kastade han det bort ifrån sig och ropade med bruten röst: -svart som döden år sigillet; jag kan ej låsa det.-Jag vill låsa det för eder, sade Fredrik och tog upp brefvet, det år så godt först som sist att råcka eder sorgekalken; er hustru år död som en god christen; hon bad för eder till Gud i hennes sista stund.Död, död?hviskade Carl mörkt. Ja för två månader sedan, fortfor Fredrik. -Råttfåärdige Gud!utbråt den gränade soldaten och vred sina härda hånder, under det att tunga tärar tillrade ned öfver hans årriga