Ett samtal om skyddstull. (Ur F. Bastiats -Sophismes Economiques II B.) A. Hvad år afsigten med skyddstull? B. Arbetets eller den arbetade produktens förökande. A. Uvarför vidhånga menniskorna så hårdnackadt skyddstullsystemet? B. Emedan de förskråckas för arbetets skenbara aftagande, såsnart de upptåcka, att produktionskrafternas fullkomliga frihet gör det möjligt att draga lika stor vinst af förminskadt arbete. A. Och hvarför såger ni skenhart aftagande-? B. Emedan all den tid, alla de krafter som inbesparas från arbetet, kunna anvåndas på något annat. A. Hvilket år då det, som ni inbegriper under uttrycket rnågot annat:? B. Detta år både svårt och obehösligt att beståmma. A. Och hvarför? B. Emedan man omöjligen i förvåg förmår beråkna alla de njutningar, man skulle kunna förskassa sig genom anvåndande af den tid och de krafter, man inbesparar från arbetet, når man finner, att man kan erhålla alla njutningar och beqvåmligheter, man hittills haft, får niotiondedelen af det arbete, man förut nedlagt derpå. En skulle vilja klåda sig båttre, en annan åta båttre, en tredje låra mera, en fjerde roa Sig mera o. S. v. A. Haf då godheten att göra skyddstullsystemets mekanism och verkningar begripliga för mig. B. Denna uppgift år icke lått. Man måste börja med sakens enklaste begrepp och sedan öfvergå till en mera invecklad uppfattningspunkt. A. Nåvål, så börja först med det enklaste begreppet. B. Kan ni erinra er, huru Robinson Crusoe, som icke egde någon såg, bar sig åt, för att göra en planka? A. Åhja; han högg omkull ett tråd och fortfor att på långden och tvåren hugga den fållda stammen, tilldess det slutligen blef en planka af den. B. Han måste vål arbeta långe derpå? A. Fjorton dagar. B. Hvaraf lefde han hela denna tid? A. Af sina förråder. B. Och hvad blef det af hans yxa? A, Den blef alldeles slå. B. Så? Men du tyckes icke veta, att Robinson, just i det ögonblick han skulle begagna yxan för första gången, blef varse en planka, som hafsvågorna uppkastat på stranden? A. Nej, men det var ju ganska lyckligt för honom ... han skyndade vål genast för att taga plankan? B. Det var visserligen i början hans afsigt, men han betånkte sig doch sade till sig sjelf: om jag nu hemtar denna planka, kostar det mig blott mödan att båra den, det vill såga så mycken tid, som åtgår för att stiga nedoch uppför klipporna. Men når jag går en planka med min yxa, förskaffar Jag mig ett nyttigt arbete för fjorton dagar; jag nöter min, yxa, hvilket ger mig anledning att sedan åter slipa den, och slutligen förtår jag under detta —