Götha llofrätts dom angående baptisten Nilsson. Kongl. Maj:ts och Rikets Götha Hofråtts dom, angående förre sjömannen Fredrik Olaus Nilsson, hvilken blifvit af advokatfiskalen A. Svalander, efter remiss från Kongl. Maj:ts justitie-kanslers-embete, hårstådes tilltalad för utspridande af villfarande lårosatser rörande döpelsen och den heliga nattvarden; Öfver hvilket åtal Nilsson blifvit personligen hård, hvarefter advokatfiskalen afgifvit slutpåstående, såsom Kongl. hofråttens protokoll nårmare utvisar: afsagd i J önköping den 26:te April 1850. Kongl. hofråtten har tagit i öfvervågande hvad i detta mål förekommit; och alldenstund Fredric Olaus Nilsson frivilligt erkånt att, sedan han för egen del omfattat de åsigter att -barndopel såsom icke i den heliga skrift anbefaldt, vore blott ett menskligt påfund, att ,dopet derföre icke borde verkstållas förr, ån menniskan hunnit till full insigt i kristna låran och då medelst hela kroppens neddoppande i vatten, samt att den heliga nattvarden endast af och bland sålunda troende kunde vårdigt anammas, Nilsson, efter att låta sig i Hamburg omdöpas och af ett der stiftadt baptistiskt sållskap antagas till åldste och lårare för baptisterne hår i riket, inom Berghems socken af Marks hårad, Onsala och Wårö pastorater, af Halland jemte Carl Johans församling i Götheborg uti kretsar af på en gång fyra eller fem personer till deras prömjas öoch besinnande framstållt sine ofvannämnde baptistiska låror, för hvilkas rigtighet han vetat så utveckla skålen, att fyratiosju eller fyratioåtta personer antagit de samme och bildat en serskild församling, åt hvars medlemmar han, i egenskap af lårare, dopet och den heliga nattvarden utdelat; fördenskull och emedan detta Nilssons förfarande icke kan betraktas annorlunda, ån som ett utspridande af de lårosatser, han sålunda hyllat och hvilka uppenbarligen stå i strid mot den rena Evangeliska kyrkans tro och bekånnelse, samt Nilsson, hvilken den 4 Juli sistlidna år inför domkapitlet i Götheborg, erhållit förestållningar om det falska i berörde låror och blifvit varnad för deras vidare utspridande, jemvål sedermera, enligt eget medgifvande, på enahanda sått i sin lårarebefattning fortfarit; ty och som Nilsson följaktligen gjort sig saker till det brott hvarom 1 kap. 4 S 1 mom. Missgerningsbalken handlar, pröfvar Kongl. hofråtten, i förmågo af detta lagrums bud råttvist döma Nilsson att, för hvad han sålunda låtit sig till last komma, varda riket förvisad. Till Konungens befallningshafvande i Götheborgs och Bohus lån såndes ett exemplar af denna Kongl. hofråttens dom för att lagligen verkstållas. Den part, som med domen år missnöjd, eger att, sist å fyratiofemte dagen hårefter före klockan tolf till Kongl. Maj:t i dess justitie-revisions expedition ingifva underdäniga besvår, hvilka, derest icke den klagande dem sjelf underskrifvit, skola vara undertecknade af författaren, hvars syssla och vistelseort jemvål utsåttas, samt ätföljda af lagligen utfårdad fullmakt för inlemnandet, i fall enskildt ombud dertill begagnas; men försummas något håraf, komma icke besvåren under pröfning. Åctum ut supra. På Kongl. hofråttens vågnar: L. HERM. GYLLENHAAL. (L. S.) G. Stridbeck.