Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1850, sida 2

grannt inredt att den sinaste grefve kunde bo der — och det enkom för honom och min lilla kåra mamsell Beata. Så rart få icke doktorns; men det år lika godt. Bra karlar åro de båda två, och från dem kommer ingen att gå ohulpen, så vidt det i deras magt står. — -Amen!såger jag, inföll Wejland. berpå klingade glasen. Lefve denna dagen hådanefter i kårt minne! Lefve den 18:de Juli! Gud, min Gud, jag tackar dig.— och nu fråga vi icke mera, yttrade hans hustru, lutande sitt hufvud intill hans axel, Hvad kan det vara ? Slut.