Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1850, sida 2

— — — r OO 12: me Hvarjehanda. Ångkraftens användande. Nyligen har lord John Russell, bland andra etablissementer i och omkring Manchester, besökt herrar Nasmyths och Pateicross stora Jernverk. Bland de många föremål, som hår förevisades, var åfven en oerhörd ånghammare, konstruerad efter Nasmyths ide. Det år den största hammare i denna våg, hvilken ånnu blifvit förfårdigad: den faller med en tyngd af 10,000 skålp. Hela den svåra machinen, med de pelare, emellan hvilka hammaren rör sig. våger omkring 12, 000 skälp. Den kunde vid detta tillfålle icke såttas i gång, men för att se principen för dess rörelse och den ytterliga noggrannhet, hvarmed denna rörelse kan regleras, ånda från sönderknackande af ett åggskal till krossande och uthamrande af den hårdaste metall, fördes sållskapet till en mindre ånghammare, som var i gång. Denne kallades en halfannantonshammare. Först blef en våldig jernstång tagen glödande ur ugnen och hamrad, samt en bit på 7 qvadrattum afskuren genom en stor knif o. s. v., allt med största lätthet; sedan indress en spik i ett tråblock med ett slag, som ej var hästigare ån af en liten hammare, förd af en mensklig hand, och derester krossades sjelfva blocket med ett enda förfårligt slag, så att knappt en siber hångde tillsammans och den saft, som var i tråblocket, sprutade åt alla sidor. Slutligen reglerades hammaren så, att den med största noggrannhet nedföll midt på ett vinglas, hvari var ett ågg, och det blott med den styrka, som behöfdes för att krossa öfversta åndan af ägget, hvilken stod öfver kanten af det sköra glaset, utan att detta sednare skadades. I Nya Sydwales har man funnit guldsand på åtskilliga punkter af den bergrygg, som stryker genom ön. Den berömde geologen sir Robert Murchison förutsade redan för 6 är sedan, med anledning af Nya Sydvales geologiska beskaffenhet, att guld måste finnas der. Hayti tyckes under Soulouques vålde hastigt gå det afrikanska urbarbariet till möte. Nyligen gjorde kejsaren och kejsarinnan. en pilgrimsfård till sina föråldrars grafvar, för att efter negersed bringa dem dödsoffer och anropa deras skuggor. Kejsarinnan bar en tupp, och den henne åtföljande presten ett lam och en killing. En urna fylldes med vatten, och dettas rörelse i nåmnde kårl observerades noga af presten, för att utforska de höga aflidnas tillstånd i andeverlden. Kejsarinnanmodern gaf de mest lugnande försåkringar; det ginge dem mycket vål i andeverlden och deras barn behösde icke bekymra sig om dem. Derefter slaktades de tre djuren och deras blod sammanblandades. Kejsar Soulouque drack deraf och resten hålldes i en vas, som nedgråfdes i jorden.