Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1850, sida 1

allt tåtare och talrikare, och de. ådle i landene sörja deröfver. Omdömena åro icke mera osåkra i denna fråga, likasom i många andra. Man tror icke långre, hvad några få lycksökare vilja påstå, att denna sak år indifferent, likgiltig. Ingen ting i den kristna moralen år indifferent; allt har der sin tillråckligt vigtiga betydelse och följd. Huru mycket ondt alstras icke genom dessa bandstumpar, titlar, och granlåter till att förtörna och hata hvarandra inbördes., (se ofvan) Man har ock långesedan insett, att den innersta betydelsen med allt detta strunt icke så mycket år att belåna den dygdige medborgaren, som fast mera att utmårka den tillgifne undersåten. Öfverallt i verlden, der det dynastiska intresset allt mera tråder i förgrunden, der måste fosterlandets sanna åra stå tillbaka; der konungen (såsom Ludvig den XIV i Frankrike) såger: staten — det år jag,, der må man icke förundra sig, om man också från konungens låppar får höra: , det år icke fråga om personen år duglig, utan om han år tillgifven mig och mitt hus., Når fordom, i kristendomens första tider, Kristi bekånnare icke hade annat att vänta, ån smålek och förföljelse, och de likvål råknade för en åra, att inför alla menniskor göra en god bekånnelse; når, mera ån i vär tid, det fordrades mod och sjålsstyrka att blifva trogen och fast i det goda; då år det sant, att en gyllene belöning vinkade ifrån konungen, en belöning, hågre, ån någon riddarvårdighet, neml. en krona åt hvarje trogen bekånnare; men glömmom icke, att perlorna i kronan voro af blod, och guldet icke af någon jordisk art; det var neml. helgonens martyrkrona, och den konung, som utdelade dessa kronor, var himmelens och jordens konung. Guldets glans bleknar dagligen allt mera i de jordiska konungakronorna; den ena strålen i deras gloria slocknar ut efter den andra; men siaren har sett, huru den himmelska konungakronans strålar börja blinka och vinka allt klarare och allt nårmare med hvarje år, — ja, åfven genom den höga Nordens långa vinternatt. — Martyrtider synas nalkas! Dock hårom tillåfventyrs mera en annan gång!