Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1850, sida 1

alltid min sars namn med aktning nåmnas, och han sjelf med rörelse ihågkommas.— vlJag frågade nyss om du var ensam 27 — -År det någon af de mina, som min far skulle önska se? — -Ja, din hustru, Thures son och dina egna barn om de icke förakta mig.— -Både min hustru, min trogna, kåra Gunilda, som min far alltid så mycket ålskade, och den unge Williamson åro med mig samt dessutom tvenne andra: Beata, min åldsta dotter, hans fåstmö.. — Hans fåstmölupprepade gubben, hopknåppande sina hånder.Tillbedjansvårda försyn! Allt detta har du så vist och underbart sammanlånkat. En sådan nåd förtjenar icke syndaren!— vFå de komma in? frågade sonen. — -Ja, svarade fadren med matt råst. — Gunilda! kånner du igen den gamle, högmodige Wejland?frägade den sjuke. Hon ville trycka hans hand till sina låppar, men. han asböjde det sågande: -Icke så! båttre vore, att jag kysste din rena, oskyldiga hand. Den år icke beslåckad af något brott.— -Det år icke min fars heller, svarade hon med stark tonvigt. — -Hår ser min far Thures son, inföll brukspatron, -och hår år hans tillernade brud;