I den andra, förut hår bekanta hjesen, sirar fru A. en verklig triumf. Det ålskvårda dvinliga koketteri doktorinnan iakttager mot sin man doktorn (hr A.) sävål i sin kårlek som sin håmnd, måste elda och hånföra hvarje för den sanna konsten kånsligt sinne. En fullt jemförlig eloge kunna vi deremot icke gifva hr Andersson, hvars emphasis dock hår var mera på sin plats. Hr Hallberg som