Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1850, sida 2

Mallin. 4 W. Lewgren. Utrikes nyheter. DANMARK. Danska tidningarne vånta icke något erklåckligt resultat af de slesvigholsteinska såndebudens förlikningsförsök. Emot denne af såndebuden hafva de just icke så sårdeles mycket att anmårka, men desto mera emot den fjerde, regeringsrådet Heinzelmann, hvars afsåndande som fredsgesandt till Köpenhamn med fog betraktas som ett hån och trots emot Danmarks regering och folk. Han har, såger Fådrelandet, begagnat sin embetsstållning för att af yttersta förmåga omintetgöra vapenstilleståndsvilkoren, håna bestyrelsckommissionen i Slesvig och derstådes sprida anarki och förvirring. Kort före sin afresa till Köpenhamn, hade han varit med om att utnåmna en prost i Flensburgs amt och såsom hans bitråde vid visitationsgåromålen förordnat den bekante Jacobsen, som i Angeln tillståller så mycken oreda och år en rigtig buse för den delen af dervarande befolkning, som hyser danska sympathier. Fådrelandetanser hela den slesvigholsteinska missionen till Köpenhamn såsom ett mystisikationsförsök, hvilket dock år är allt för grost för att kunna lyckas. Det förefaller besynnerligt, att, medan f Preussen återkallar sina i slesvigholsteinska armeen anstållda officerare, pensionerade preussiska officerare, åfven af högre rang, intaga de afgåendes platser. En preussisk öfverste v. Horst förljudes skola tills vidare dfvertaga befålet öfver jågarekorpserne, i stållet för den åter( kallade von Zastrow. Millisen, den nye slesvigholsteinske ösvergeneralen, står i ett mycket intimt förhällande till konungen af Preussen och har af honom på sednaste tiden begagnats i slera maktpåliggande årenden. Order var utfårdad att anstålla råttegäng emot honom för det han, såsom det heter, utan tillåtelse emottagit öfverbefälet i Slesvigholstein; men denna order år redan återtagen. Blott hans pension, heter det, skall indragas; men det betyder litet eller intet, ty generalen får såkerligen mycket högre afldning, ån sin förra pension. För dfrigt kan ju hans konung, som hår vid lag efter allt utseende återspelar ett dubbelt spel, under hand hålla honom skadeslös för den för syns skull indragna pensionen. Enligt Nord. fr. Pressehar Willisen alltid lagt i dagen en afgjord fiendskap emot Ryssland, och å andra sidan förmåles czar Nicolaus hedra honom med sitt personliga hat i större mått, ån någon annan preussisk general eller statsman. Deraf hårleder sig Åden i Berlin allmänt spridda tankan, att czaren, efter det steg Willisen tagit, intet ögonblick långre vill betänka sig på att såtta i verket vissa hotelser, och man har 10n Hsal slagit vad, att ryska trupper inom 4 veckor skola hafva inryckt i Holstein. Från Kiel skrifves, att icke mindre ån 3:ne tyska generaler, en bayrare, Schmalz, en hessare Schmidt och en badensare Hoffmann, skola anstållas i Slesvigholsteinsk tjenst. Amtman Warnstedt upptråder med mycken kraft i Flensburgs amt. Hans folk har varit nåra deran att knipa den mycket omtalte Jacobsen. Då man den 15 fick veta i Flensburg, att han uppehöll sig i en, blott en mil derifrån aflågsen by, blef en råttsbetjent med 3:ne polisbetjenter utskickad att gripa honom. Då de ankommo till ort och stålle, hade han begifvit sig till en annan by, Wanderup. Der tråffade de på ett vårdshus en Jacobsens medhjelpare, vid namn Schmidt, som ester ett häftigt motstånd annammades och fördes till deras vagn. Sedan sökte de Jacobsen sjelf, som öfvernattade i prestgården. Då man der icke ville öppna, oaktadt det bultades på af alla krafter, slogs in ett fenster, och Jacobsen antråffades mycket rigtigt. Han aflossade nu