Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1850, sida 1

—7———— nom att håndelsevis hitta på en ny tillkonstlad samsundsordning, så år ju mensklighetens framtida öde på intet sått tryggadt, och man måste då med ångslan göra sig den srågan, huruvida man kan hoppas, att det framstår någon, som år i stånd att utfinna en allmängiltig sorm för nyssbemålte begrånsning? Antaget ock, att en sådan man verkligen skulle vara att finna, så uppstå dock ett par andra lika så vigtiga frågor, nemligen 1) den: skall vål åfven denne man vara i stånd att få anhångarne af alla de andra statsekonomiska skolorna att gå in på sin id? 2) den: månne åfven menskligheten skall foga sig efter denna form, som så störande ingriper i alla individuella interessen? och, i håndelse så skulle ske, 3) hvad skulle blifva följden, om en annan person upptrådde och uppstållde ett ånnu båttre och fullkomligare system — skulle samfundet bibehålla det sörra, sämre, eller dag ut och dag in föråndra sina institutioner, allt efter modets nyck eller förslagsmakarnes produktivitet? Skulle icke alla dessa förslagsmakare, hvilkas projekter blifvit förkastade, förena sig emot samfundet med så mycket mera hopp om framgång, som organisationen af detta samfund år sådan, att det förfördelar alla interessen? Hvad som skiljer ekonomisterne från de socialistiska skolor, hvilka söka lösningen af den sociala frågan i en konstlad organisation af arbetet, år icke så mycket olikheten i åsigter, rörande den och den inråttningen, som fastmera sjelfva utgångspunkten, den hufvudfrågan nemligen: Äro de menskliga interessena, öfverlemnade at sig sjelfve, harmoniskt eller fiendtligt ståmde emot hvarandra? Socialisterne — deras organisationsbemödanden ådagalågga det — hafva utgått från den sednare förutsättningen. De hafva öfverallt sett motsatser och sökt att genom tvång blifva herrar öfver desamma. Rike och proletårer, kapital och arbetare, folk och bourgeoisie, jordbruk och fabrikation, producent och konsument, civilisation och organisation — med ett ord: frihet och harmoni, åro för dem fiendtliga potenser. Deraf kommer det sig, att hatets ord flåda öfver deras läppar, under det att deras hjertan i sjelfva verket åro fulla af en slags sentimelltal silantrop. Hvar och en af dem ålskar samfundet på det sått, som han har drömt sig detsamma; men hvad betråffar det, hvari vi lefva, så bara långta och trångta de efter dess förstöring, för att sedermera på dess ruiner kunna komma till att uppföra sitt nya Jerusalem. Ekonomisternes skola åter, som i allmånhet utgår från åsigten om en mellan de olika interessena rådande harmoni, har till syftemål frihet, ehuru man måste medgifva, att de af dem för dess ernående uppstållda g grundsatser icke alltid stå i nöja ktig åfverensståm; melse med det, som de valt till sin utgångspunkt. I Astronomen iaktfager himlakropparnes rörelser; astrologen åter sysselsätter sig med att af stjernornas lopp hemta åmnen till fantasimålningar. Enahanda år förhållandet mellan ekonomister och socialister. De förre studera menniskorna, lagarne för samfundets ö organisation och de sociala förhållanden, som af dem hårslytpa eller med dem ösfverensståm