Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1850, sida 1

ling och med sin tanke stadnar vid några af barne i stilla hafvet, midt emot Californien. I denna rika och yppiga natur, på dessa den stora vattenöknens oaser, som hvila på de ur hafvets djup uppvuxna korallbankarne, lefver ett skönt, mildt och kårleksfullt menniskoslågte. En paradisisk oskuld och okunnighet om hvad som år synd hafva hvilat öfver dessa öbor innan Europeerne landstego på deras kuster. Missionärerne söka att hos dem inplanta en mångd reglor; men de förstå dem icke och blifva endast sorgsne öfver hvad de låra. Når europeiske mån komma till desse öbor, sluta de sig med innerlig tillgifvenhet till dessa fråmlingar; de såsta sig vid dessa menniskor från en annan verld, liksom skulle de hos dem finna sina drömda idealer förverkligade; men ingen förstår deras stilla långtan, eller kan rått uppskatta deras fromma, barnsliga, uppossrande tillgifnenhet. Öfvergifne och förskjutne då de snart ut. De tyckas hafva blifvit flyttade till dessa dar liksom vilda blomster, som skola försvinna för en ny vegetation. Det tankedigra, beråknande Europa skall så småningom undantrånga åfven denna ålskliga, fantasirika och kånslofulla folkstam. Efter ett par århundraden skall den lefva endast i sagan och minnet.