Herr Å. Behrens föreläsningar. Herr Behrens började sistlidne Tisdag sina föreläsningar öfver tonkonsten. Denna Jörsta förelåzning var egentligen en inledning Öfver de sköna konsterna i allmånhet, i hvilken förf. med ett sakrikt och lyckadt föredrag framstållde deras ursprung, våsen och betydelse. Vi tro oss göra våra låsare ett nöje med att i korthet referera innehållet af denna interessanta förelåsning, dels för det interesse, åmnet i sig sjelft eger, dels ock för att fåsta en allmånnare uppmårksamhet vid dessa förelåsningar, hvilka vål förtjenade ett talrikare auditorium. Innehållet af det afhandlade åmnet var ungefår följande: För det vanliga medvetandet uppenbarar sig verlden, universum, såsom idel motsatser mellan det tillfålliga och nödvåndiga, mellan den yttre formen och det inre formgifvande våsendet. Det år först det reflekterande förnuftet, som förmedlar och upphåfver dessa motsatser och fattar dem båda i innerlig förening, såsom blott olika sidor af ett och samma väsen eller ide. Ideen, sådan den uppenbarar sig inom konsten, år det skönas ide. Konsten år således ingenting yttre och tillfålligt, utan framgår omedelbart ur lifvet, ur