2ä2A—23 ————— Korrespondens. Upsala d. 12:te Apr. 1850. Från de uråldriga lunder, dem Fyris, nyss lossad ur vin trens bojor, bevattnar, sånder jag dig ån en helsning, broder. Det år långesedan jag uppvaktade dig med bref, men trågna göromål hafva hindrat mig att förr ån nu fullgöra det löfte, jag gifvit dig. Och mycket har jag ej heller att skrifva om hårifrån. Den stiltje, som för nårvarande råder i den politiska verlden, men som måhånda blåser upp till en frisk bris, då våren återvånder, tyckes åfven stråcka sitt inflytande öfver vårt gamla lårosåte. Alh går sin gilla gång: inga evenementer, inga föråndringar, vårda att omtalas, med undantag af den thronföråndring?, som vi långe förgåfves våntat, men som nu åndteligen tyckes vilja intråssa: du förstår, att jag hår talar om Kalle Wintersdåd, hvilken i år aldrig tycktes vilja nedlågga sin bistra spira. Nu ligger han dock i själtåget. Kronorna i Odinslunden knoppas åter, snön smålter, tusentals båckar strömma ned i Fyris sköte, en och annan botanikushar redan uppsökt-Tussilago farfara och fåstat i knapphålet — och till 1:sta Maj hafva vi knappast 3:ne veckor. Då blir det lif och lust vid hofvet och sedan skall du få ett långt bref ifrån mig, fullt med beskrifningar om den alltid lika glada ungdomsoch vårfesten. H. M. konungen har, som du sett af tidningarne, nyligen tillbringat några dagar hårstädes, åtföljd af sina söner. H. M. fann sig mycket belåten med studenternes lojala nit, i thy att högstdensamme flera gånger uppvaktades med sång och vivatrop, och vid den stora presentationen på Carolina hade korpsen nåstan mangrannt infunnit sig. För öfrigt hölls under dessa minnesvärda dagar en -Iysandebal på gillet, der ryktet påstår, att H. M. i ett af smärummen gifvit biskop Fahlcrantz en vederbörlig lexa, så att denne, som påstått, det biskoparne icke höra till kategorien af prestmån, utan till skolstaten, denna gång verkligen lårer stått sig som en skolpojke. Hvad balen i dfrigt betråssar, så gick den högst gentilt tillvåga, alldeles icke lik en föregående, mera -borgerligtillstållning af familjen Sanolet-, der åtskilliga af våra lejon-, med förnåmt förakt för den vsimplasocieteten, sjelfva betedde sig mer ån simpelt; der t. ex. en ung baron låt presentera sig för en borgardotter såsom inspektor från Skåne och slutligen föreslog sina nårvarande själsfrånder att — dansa i skjortårmarne! Nej Gud bevars! något sådant kom ej i fråga på den kungliga balen. Hår hade man ju hela Upsalas och den kringliggande ortens la haute volge församlad! Då H. M. intrådde voro de yngsta och vackraste damerna uppstållda i hay, och der den höga a personen framgick stråddes blommor för hans fötter. Såsom en nyhet kan jag beråtta dig, att studentkorpsen beslutit fira en sorgsest med anledning af Oehlenschlågers död. Når och hvar den skall firas samt hvilka talare, som skola upptråda, vet jag ånnu icke, men skall efter festen gifva dig en beskrifning derpå. Ett så stort minne förtjenar utan tvifvel att hedras af alla bildade, icke allenast inom skaldens eget fosterland, utan inom hela den skandinaviska norden, för hvars lyftning i