Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1850, sida 1

oss förtrösta först på Gud, och sedan på hvarandras kärlek! Blott denna hemlighetsfulla dag försvunnit, skola vi ytterligare tala med din sar.— -Williamson har erbjudit pappa att dela hvad han eger i Edshammar mellan Beata och mig.— skulle du vilja emottaga detta? frågade Waldenau i det han såg forskande på henne. — -Nej Thor, svarade hon. — -Tack, min ålskade, stolta Svenborg. svarade han kyssande hennes låppar. Oråttvist vore det vål icke; men mig vore det motbjudande. Misströsta blott icke. Nu måste jag till den stackars sjuka fru Kron.Med ögonen oaflåtligt fåstade på stora huset, satt Wejland vid fönstret i sitt arbetsrum. Så ljust som det. var utom honom, så mörkt var det i hans sjål. Mycket hade sållat sig tillsammans, för att nedtrycka honom till jorden. För några dagar sedan hade han, icke utan motvilja samtyckt till Beatas och williamsons förlofning. Denne var den ende, af dem alla som egde något — och för hvad han egde, var han Wejland ensamt tack skyl