Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1850, sida 3

— -Uvad lågger farbror om? frågade Williamson. . — -om det du tånker på, svarade Wejland med stark tonvigt. — Farbror vet icke hvad jag tånker på, genmålte Williamson rodnande. — Vet jag icke det? frågade Wejland med en betydelsefull min. — bet måtte varit en rolig tanke, som Berndt hade, inföll fru Wejland, rty han såg så glad ut.— -Nej, det var visst ingen rolig tanke, menade Williamson. -Jag undrade för mig sjelf hvilken olycka som skulle vara svårast att båra.— -Det år en fråga, som ej år lått att afgöra, genmålte fru W ejland. — bet beror helt och hållet, som jag skulle tro, yttrade Wendela, på hvarje menniskas egendomliga lynne. Hvad en skulle anse som en stor olycka, kunde vara ett lappri för en annan och så tvårtom.— -Hvilken olycka anser du, Berndt, för den största?frågade Wejland, reller hann du ej, att i dina tankar, afgöra den saken?— -Jag söreställer mig, svarade Williamson med låg röst, att ingen olycka kan jemföras med den att ej så den, som man ålskar.