Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1850, sida 3

pen sitt värde samt anse både rått och billigt att lärdomen vinner belåning; men tro ock att en församling, vare sig i stad eller på landet, alltid blifver litet belåten med en pastor, som blott åger skicklighet uti theologiska dissertationer och latinska glosor, men saknar totalt praktisk duglighet. Att likvål detta sednare för bestridandet af ifrågavarande befattning år en hufvudsak, lår vål icke kunna nekas, Vi veta ock med visshet att Approbatursmannen. aldrig sökt Domprosteriet, om ej slere af församlingens ledamöter sårskilt honom dertill uppmanat. Och hvarföre skulle det vara honom mera förment att söka ån hans företrådare, numera aslidne prosten C. Ullman, hvilken ej heller var magister eller ågde högre betys i i pastoral-examen. Med sitt ÅPörobatår, ansägs han, icke allenast af kyrkorådet utan åfven af Consistorium och Kongl. Maj:t, fullt competent till Domprost, hvartill församlingen genom valet inståmde amen. — Att ålven en -ickemagister, kan åga både talang och kunskaper år Doctor Thomander ett ojåfaktigt bevis på, likasom det ibland gunås kan intråffa att det lagerkransade hufvudet, oaktadt all inpluggning a priori bosteriori af skolstudierne, befinnes tomt. Det år för öfrigt icke uteslutande det stora kunskapsförrådet, som bildar presten, det år åfven, och ånnu mera, hjertats ådla egenskaper, och hvilka äfven af hvarje sann kristen framför allt annat vårderas samt ingifva honom förtroende för sin lårare. Detta förtroende har Approbatursmannenaldrig saknat. Mer ån en gång har det kallat honom till sjuksången, der såvål bildning, som förmögenhet legat rådlåse och lärt sig inse fåfångligheten af all verldslig klokhet och lycka. Ått Insåndaren deremot icke åger ett sådant förtroende för persona questionis ar verkligen ledsamt, men det har utan tvifvel sin orsak deruti att han föredrager vvåltalighetens porlande thkanna framför en enkel och biblisk framstållning af den gudomliga sanningen och hvarföre ätven troligen hans skriande -Immanuel stådse lifver för honom, så sinnad, ens ropandes röst i öknene.