— — — ————7— — ÅHan liknar minsann icke döden, tvärtsom tycker jag, att han mången gäng ser ut, som om klifvit upp på en himlastege.— -Sskämta icke så grymt! bad Beata. jo Jag skåmtar icke, utan innerligt tackar jag Gud, som hårt den bön, jag så många gånger uppsåndt, att din bild skulle uttrånga min ur hans hjerta.— ylag tror att du misstar dig, svarade Beata. År det ej underbart, fortfor hon en stund efteråt, -att vi under hela vintern icke hört ett ord om spökeriet?— Männe om det ej åndå varit lefvande spöken?— vet du Svenborg, att under Williamsons sjukdom, påstår Anna att ett underligt troll lår ha visat sig, som skristade i eldrödt, svart och hvitt.Nu tittade en piga in och frågade om mamsellerna ej ville gå ner, ty doktorn och mamsell Wendela hade kommit. — yla vi intet mycket godt att bjuda på?frågade Wejland leende, i det han sköt bordet med patiencekorten ifrån sig, för att i stållet intaga sin plats vid thebordet.åren alltför slitige.