—— ———— en dålig ton. Detta missnöje har icke kommit at sig sjelft och kommer icke eller af sig sjeift att upphöra. Vederbörande hafva mycket på sitt samvete, icke allenast deras eviga vacklande i de stora, allmånna, politiska frågorna, detta i dag ett, i morgon ett annat, detta demoraliserande vippg ungssystem, som icke kan tillfredsstålla någon, utan äfven åtsk. synder och brister, som för ögonblicket hafva ett mera omedelbart inflytande. Hårtill höra förnåmligast de många oregelbundenheter och mer ån oregelbundenheter, nemligen oråttvisor, i besordringsvåg, hvilka den, sistförslutna tiden har att uppvisa. Detta år en sak, som folket, den stora massan, allralåttast begriper; det inser lått om förtjensten, redligheten och sjelfståndigheten få stå tillbaka för lycksökeriet, ytlisheten och nepotismen. Ingen ting kan i högre grad bidraga till att komma grundvalen under en regering att vackla, ån når hon på ifrågavarande sått låter godtycke och hemliga orsaker tråda i stållet för strång råttvisa öch ett öppet handlingssått. Mårkligt nog, år det i år synnerligast inom det militåra befordringsområdet som detta godtycke framtrådt i så bjerta fårger, och man kan taga för afgjordt, att vederbdrande i detta fall gjort sig sjelfve en ganska dålig tjenst. Under det att man af alla krafter Söker att isolera militårståndet från de öfrige medborgareklasserna, skapar man inom sjelfva detta stånd en opposition, som otvifvelaktigt en gång kommer att båra mycket bittra frukter. Man nådgar nemligen genom detta sitt förfarande militåren att fraternisera med just de klasser, till hvilkas hållande i styr hvarje svag regering anser sig böra omgilva Sig med bajonetter. Gemensamhet i missnöje gör att oppositionen åfven blir gemensam. Jag tånker hårvid icke nårmast och allenast på den Zachrissonska affåren; vi hafva flera dylika och vida mera fårska exempel både till lands och vatten. Jag har dessutom hår påpekat blott en af de många anledningarne till att allmånna opinionen allågsnat sig från det nu rådande systemet. Flera dylika kunde, som sagdt år, anföras; men det våsendtligaste af allt år dock sjelfva det faktum, att en gåsning eger rum, att vi omgifvas af vådor, som vi jelfve icke mårka; att vi måhånda i sjelfva verket vandra på en vulkan, under det att vi tro oss glida framåt på en rutschbana. Hvilken utveckling sakerna hos oss kommer att få, beror naturligtvis för. ösrigt våsendtligen af det utseende, som stållningar och förhållanden under den nårmast liggande framtiden kunna erhålla på kontinenten. Kommer det ånyo att gå hett till i verlden, så befarar Jag, att hvarken kronprinsens bröllop eller hånryckningen för den på ett kort besök hemkommande Jenny. Lind förslå att qvarhålla oss i den magnetiska sömn, som nu fångslar våra krafoch omtöcknar vår blick, ånda till riksdagens begynnelse.R. ED. a—a—aa — —