—T— Fo7— — ——G—— ————— —— — I Hvad kan det vara? (Svenskt original af en Wermlåndska.) Forts. fr. N:o 89.) Han beråttade sedermera, gladt och otvunget, att han i anledning af ett nyss erhållet bref måste företaga en resa till en af sina båsta vånner, men kunde icke bestämma tiden för sin återkomst. I allas närvaro räckte han Thor handen till afsked utan ringaste tecken af förlågenhet. Samma afton fann Tnor på bordet i sin kammare följande skrifvelse: Ehuru temligen van att kunna reda mig i brydsamma förhållanden, har jag likvisst nu varit villrådig om det beslut, jag efter denna sista aflår borde taga. Jag har burit mig förb—dt dumt åt, det år den förödmjukande sjelfbekånnelse jag måste aflågga. Dock, annorlunda kunde det blifvit, om alla mina, icke illa uttånkta planer lyckats. Spelet år emellertid förloradt, och af min egen sinnesståmning kan jag sluta till deras, som vid pharaobordet förlorat sista skillingen. Jag ser på mina laddade pistoler; men lifvet år kårt, huru värdelöst det ån må vara. Jag har åfven