du det: du gör det i alla sall inför henne, som är mig tusen gänger mera, ån hela verlden. God natt nu! Lemna mig åfven du, förrådiska syster; jag behöfver vara ensam för att med mig sjelf dfverlågga, huru jag hådanefter skall stålla aktierna.— -Huru kunde du tro, frågade Waldenau, att hon ej för mig skulle berätta det samtal, hon hört? Mins du icke, att jag sade dig, att om du rörde ett hår på våra hufvuden, skulle hon af mig få veta sanningen.— -Du kan vara såker, svarade Edmund hånande, att jag skulle tagit mina försigtighetsmått innan det kommit så långt. Allt hade lyckats, om ej du, Marie, hade tagit dig för att spela rollen af en botfårdig Magdalena.— -Du hade kanske, inföll Waldenau, i samräd med fru Kron, tånkt att genom någon giftdryck förfoga mig till andra verlden?— -Lika mycket; jag gör hvarken dig eller någon annan reda för hvad jag ämnai göra. Iemna mig nu begge två.— -Ett måste jag likvisst veta,genmålte Waldenau: :rördes ingen blodsdroppa i ditt hjerta, når hon nedlades på sjuksången?— Kanhånda, svarade Edmund sakta, i det att en hastig rodnad håjde sig på hans