Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1850, sida 2

med förstörd helsa och förvissnad kropp, och oaktadt vårdens afstyrkande kunde jag förmå denne man att på ett års tid förbinda sig att icke bruka rusdrycker. Vården förutsade, att han icke skulle hålla sitt låfte ett år, eller om han gjorde det, så skulle han aldrig förnya det. Då året snart var tillåndalupet, helSade jag på samme man och erhöll på nytt hans underskrift. Han tecknade sig nu för 999 år! Då dagen kom, på hvilken hans första löfte var tillåndalupet, gick han på gyckel till sin gamle vån, den förenåmnde krögaren, på besök. Der kommer han, sade krögaren, nu vill han visst hafva en god, dryck, för att göra sig betalt för sin långa återhållsamhet. Då han kom in på krogen, klagade han öfver en betånklig klump på sin kropp, som under flera månader hade vuxit betydligt. Ack, sade värden, du mins vål jag sade dig att det skulle blifva din dåd, att du så hastigt låt bli att supa? Jag förundrar mig, att du har lefvat så långe. Kom, hvad vill du nu hafva? I det han sade detta, stållde han ett glas för honom. Men, sade den besökande, jag har åter gifvit löfte att afhålla mig från supande i 999 år! — Hvilken narr, sade vården; om du så fortfar, som hittills, så kan du icke mera lefva ett års tid. — Tror du verkligen så? frågade mannen: — Såkerligen; kom! hvad vill du nu taga? O nej, jag har underskrisvit löftet; och denna förskråckliga klump på min sida, jag tror icke att supandet skulle göra den båttre. Den kommer helt och hållet deraf, svarade vården, att du har låtit bli att supa. Om du dermed fortfar ett år till, så sår du såkert en ånnu större klump på andra sidan. Tror du det? godt, må ske då, jag vill icke bryta mitt löfte: ty si hår år min klump, som har vuxit i flera månader, och du har sagt sannt att den kommer deraf att jag låtit bli att supa. Dermed drog han en stor pung med etthundra silfver-riksdaler (400 rdr rgs) ur fickan. Allt detta skulle hafva fallit i eder låda eller blifvit förslösadt, om jag icke hade underskrisvit nykterhetslöftet, och aldrig vill jag smaka rusdrycker mer, om jag också blefve 999 år gammal. En sjöröfvarekapten. Engelska krigsskeppet (yone, som kryssat utanför afrikanska kusten, för att uppsnappa slafhandlarefartyg, har återkommit till England med rapport om en expedition, som några af de engelska krigsfartygen sett sig nödsak de att företaga mot en djerf sjöröfvare, vid namn Mannal Garra, f. d. kapten på ett slafhandlarefartyg. Denne hade, för att hämnas på Engelsmånnen för den skada de tillfogat honom, anfallit ett engelskt handelsfartyg, skonerten Grant, nedhuggit hvarenda man om bord från kaptenen till skeppsgossen, plundrat lasten och fört med sig skonerten. Expeditionen lyckades så till vida, att Engelsmånnen återtogo skonerten och nedhöggo några sjöröfvare, men de förlorade en officer, som blef dödskjuten, samt singo en kadett och sex marinsoldater särade. Mannal Garra och större delen af hans folk kommo undan