Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1850, sida 2

men o Gud, jag år vål ej mer, ån en menniska — en svag, olycklig menniska, som kånner sitt hjerta söndersplittras bit för bit och lefver åndå. I går afton, då jag satt ensam i Bothildas rum, hörde jag högljudda röster i Maries, som år nåst intill; der talades så högt, att hvart enda ord klart och tydligt kunde höras. Jag afskrifver samtalet ord för ord. Cornelia Sibbe: Marie vet att en ed binder honom, att samma dag som den spåda, oskyldiga öfverlemnades åt jorden, sade han: Grät icke Cornelia: nu kan jag vål ej förena mig med dig, men en yngling har mänga utvågar. Om tio år hårester kommer jag tillbaka; då blir du min maka. Thor Waldenau år ej beroende af någon. Så talade han och nu åro knappast åtta år förlidna och en an2 . . nan bår hans ring på sitt singer.Marie: Jag begriper dig ej, som tiger. Hvad sade fru Kron, då hon sist var hår?Hon: -Hon förstod mina qval. ... O, Marie, huru afundsvård år icke Bothilda. Om det vore jag, som låge derinne och afbidade lifvets sista timma.Thor! detta hörde jag. Du har af mig sordrat en ed — och jag har afgifvit den samma. Jag har svurit, att under hvilka förhållanden som helst, aldrig tvifla på din tro.Jag tiger och lider, tills jag erhåller ditt svar