Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 april 1850, sida 1

Beata smög sig bakom hans hufyudgärd och gömde i sina hånder det i tårar badande ansigtet. — Hvart tog hon vågen? ... Hvem år det som gråter? . . Jag hör snyftningar. Beata kunde ej långre vågra utan satte sig åter vid hans sida. -Var det du som gret?— Han inslumrade på nytt, och just som klockan slog 12 öppnade han åter ögonen. Denna timma medförde, såsom Waldenau hade förutsagt, en afgörande krisis, och — ungdomsstyrkan segrade.