Några dagar efter de skakande scener, vi nyss beskrifvit, satt Wejland i sitt arbetsrum och öfversåg sina böcker, och just som han vid sig sjelf afkunnade denna dom: -Min del i Edshammar måste såljas, stannade hans svågers och systers vagn utanför den flygel som han bebodde. Hastigt intrådde bergsrådet och yttrade: -Vi åro på våg till Philipstadstrakten, gumman min och jag; viljen J herbergera oss öfver natten? Du undrar vål öfver den korta dagsresan; men jag har åtskilligt att tala med dig om.— Mitt hus år öppet för hvem som år så god och vill dröja der; men denna gången kommen 1 till ett sjukhus.— Ja, jag hör att din högra hand år nåra döden. Hvem skall nu sköta bruket?— yJag sjelf, svarade Wejland kallt. — Du sjelf, genmålte bergsrådet med en misstrogen blick. Sednare på aftonen såkte han och erhöll ett enskilt samtal med sin syster. — ,Kåra Gunilda, yttrade han då, alla menniskor veta, att mannen din år bankruttmåssig. Skifta icke fårg du! Saken år lätt hjelpt. Öfvertala honom att åt Jonas lemna alla affårer. Han köper halfva bruket, och når Williamson dör, så måtte vål den hålft, han skall hetas ha köpt, återgå till svåger;