Korrespondens. Stockholm den 12:te April. Föga eller intet nytt. I vära utrikes förhållanden synas vi vara så bortglömda, att det ser ut som visste vederbörande sjelfve icke, huru långe våra trupper skola behöfvas i Slesvig, och beråttelserna om en behåflig aslösning af de der varande hafva afstadnat. En sådan syntes likvål vara vål behöflig, om sauvegardeprincipen skall fullföljas, ty nog år det litet orimligt att låta desamma regementen af indelta arm6en så långe vara kommenderade. Man borde besinna, att det medför ett onus för rustoch rotehållare, genom torpens skötsel och bruk, som icke ersåttes — problematiskt år om slitningspenningarne ersåtta beklådnadskostnaderna; alla andra olågenheter af vistelsen i fråmmande land och af dylikt uppdrag oberåknade. I våra inre saker år allt mycket tyst. Det såges vål, att från regeringens sida en agitation för det nya representationsförslaget skall pågå; men föga bemårkes den. Visserligen hafva vederbörande fått en och annan liberal halfeller qvart-notabilitet att springa litet omkring och snacka, om den stora principen: ståndsformens kullkastande; men så gerna solket hör talas derom, så ruska åndock alla på hufvudet för såttet, hvarpå man vill få saken i stånd. Man hör hår enskildt många tycka om förslaget i Handelstidningen, att genom fullmakter söka gifva ett starkare stöd till det i sommar blifvande Örebromötet; men besynnerligt nog hafva hufvudstadens tidningar icke ånnu yttrat sig derom. Alta beråttelser öfverensstämma uti hvad redan blifvit meddeladt om Kronprinsens resor samt högtidligheterna i sommar, 0. s. v. Nu erfar man att prins Oscar, kommer att utgå som chef på en norrsk korvett, hvilken förmodligen åfven kommer att åtfölja den blifvande kronprinsessan, på hennes hitresa, jemte några svenska krigsfartyg. Ett kongl. bref till poststyrelsen, angående upphåfvande af tillåtelsen, att med posten afsånda en ståmplad bibelupplaga, i håften utgifven af en härv. bokhandlare, har för ögonblicket ingifvit farhåga, att man åmnade Jägga ytterligare hinder för periodiska skrifters afsåndande med posten, ån det redan genom nya korsomslagsföreskriften tillkomna; men det år ej troligt, att regeringen skulle våga detta, ty föreskrifterna för den periodiska pressens rått åro alltför tydliga, och det kan ej nekas att det varit ett missbruk att man under föregifvande af samma rått tillåtit afsåndandet af böcker, blott de utgifvits i häåften, ej dfverstigande 4 ark. Posterna hafva derigenom äfven blifvit så svårt betungade, att en råttelse var nådig. Att likvål stråcka hindret derutöfver, skulle såkert icke aflöpa utan ansvar. Tryckfriheten och underlåttandet af spridningen af pressens alster år åndock vår tids ögonsten. A22 — ——