Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1850, sida 1

mina lidanden, innan han dog erfarit alla de afgrundsqval jag nu kånner!utropade hon, och under det att tårarna runno strida utför kinderna, föll hon i ett konvulsiviskt skratt. — vill ni då taga lifvet af honom? Han hör ju hvart enda ord, yttrade Waldenau med strång röst. Ett svagt rop hördes från andra rummet, ett ljud, som liknade Walden ... — yHan kallar mig, återtog Waldenau. — Ja gå, jag behöfver er icke.En kallsvett fuktade den sjukes panna och hårdt kramade han Waldenaus hand. -Jag vill tala med farbror., ... Orden voro knappt uttalade förrån Wejland, åtföljd af Beata, intrådde. Tack för att farbror kom,yttrade den sjuke. — Ålag har ej kunnat sofva, genmålte Wejland. -Hvar år fru Kron?— -Hon blef sjuk, svarade Waldenau, -Jag måste båra henne dit in.— -Mig anade det nåstan att så skulle — -Kom hit, Beata, bad Williamson, jag behöfver en hvitklådd engel vid min sida, sedan en svartalf varit hår nyss förut.— -Han börjar bli oredig,anmårkte Wejland. da mo