Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1850, sida 1

—— — ————— — gen bildning, på en ganska låg utvecklingsgrad. För oss gålla ånnu statsinråttningarne och deras chefer för heliga, med Guds nåde, och det presterliga konungadmet och det kungsliga prestadömet svånger oförfåradt sin gissel öfver troende och lydiga tjenare. Tanken, kritiken är bannlyst, ty den måste hår hålla sig inom beståmda grånser, d. v. s.man får ej tånka annat ån hvad kyrkans låra bjuder, eller hvad grundlagarne och andra lagar förkunna vara det. enda sanna. Nationen kan sålunda ej annat ån försjunka i den srånslösaste likgiltighet eller i ett relisiöst svårmeri, pietismen, som snart hotar göra hela folket till andliga sjuklingar. Men har då Sverige icke någon tidningspress, nog liberal, att fåkta för religionsoch samvetsfriheten? Eller måhånda åro våra liberala tidningar så förtjusta i statskyrkan och den dermed förenade presterliga myndigheten, att de dersöre lemna detta ämne ur sigte. Vi tycka, lika mycket ur politisk synpunkt, som ur religiös, att det snart vore på tiden få frågan om religionsfrihet diskuterad och afgjord. Statskyrkans hinderlighet för all utveckling och allt religiöst lif har såkert hvar och en insett, som något tånkt deröfver. Eller huru skall vål någon förbåttring uti hela vår statsförfattning vara möjlig, så långe en kyrka finnes, som förklarar alla andra låror ån dess egna för kåtterska? Statsförsattningen år endast ett återsken af kyrkan. Är kyrkans låra ofördragsam, så år åsven staten ofördragsam mot dem, som våga tvifla på dess förträfslighet. Vi hafva föranledts till dessa reflexioner af den råttegång, som nu år anställd emot sjömannen Nilsson, derföre att han vågat i något obetydligt stycke vara af olika mening med kyrkans låra. Man sinner af handlingarne, att mannen år lifvad af en djup och innerlig ölvertygelse om sanningen af de låror, som han förkunnat ibland några få vånner. Det skall derföre blifva högst intressant se, hur man på honom vill tillämpa den nu gållande lagen för dylika fall, och vi anse oss böra uppmana alla de tidning gar, som vilja en verklig frihet, att uttala sin öfvertygelse i denna vigtiga fråga, på det man en gång må veta, om ett presterskap med sina stadgar och sina band ånnu långre skall fångsla menniskotanken, eller om hvar och en skall hafva rått att dyrka Gud på sitt sätt, så snart han för öfrigt efterlefver landets lagar. 0