Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1850, sida 1

— Uu, du år förskråcklig. Nej Edmund. Mins du ej att du var hans ungdomsvån?— ÖHan var min.— -År icke det ett band? ... — Band!-(han lade handen på sitt bröst i det anletsdragen förvredos på det hemskaste sått). Jo, ett band finnes: min passion för henne. Jag låter ett, två år förflyta. Sedan kommer jag, klådd i drågten af en ljusens engel, och för en sådan drågt, vet du, att qvinnan i allmånhet år svag. Och om hon blir min — då (nu såg han upp, som han sållan det gjorde) då kanske jag blefve hvad jag låtsade vara. Fru Kron år icke hon mårkvårdig. Hvarföre vill hon skada honom? — Kan du såga mig det?— Han tystnade och tycktes eftersinna något. Vi skola likvål ej brådstörta, utan gå vackert och försigtigt till våga.