Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1850, sida 1

— —— —— ———— valtning af statens krafter och medel; vär landtregerings, genom bristen på vlordnade menishetsstyrelser, ensidiga och godtyckliga myndighet; våra olåmpliga relatensiska suftsstyrelser: våra, genom bristen på jury-inrättning, ofullståndiga domstolsinråttningar, m. m., skulle redan längesedan, utan tryckfrihetens helsosamma inflytelse, vårt eget fådernesland varit utsatt såvål för svåra och djerfva bemödanden från de maktegandes sida att undertrycka den ringa inflytelse, som svenska folket genom borgareoch bondestånden utöfvar på lagstiftningen och beskattningsvåsendet, som för förtviflade, möjligen misslyckade, men åfven under en tillfållig frnmgång, för den allmånna vålfården såkert olycksbringande försök af folkets lidande, undertryckta massa, att sjelf förskassa sig frioch råttigheter, hvilka så naturliga, så förnuftenliga, så lyckosamma de ock visa sig vara i de samhållen, der de hunnit sprida sina välgörande verkningar, likvål ånnu bekåmpas, såsom arssiender till de genom årftliga institutioner, personliga privilegier och monopoler gynnade folkklasser eller individer, hvilka i vår gamla samhållsform skåda enda vilkoret för den makt och inslytelse, hvarigenom de, i brist på alla sjelsörsärsrage och sjelfvärderade själsoch karaktersföretråden, allenast kunna hålla sig uppe i en vålmakt, som grundas på tusentals medmenniskors förtryck, och i ett anseende, som ytterst grundas på — rangordningen. Endast för den, i andlig och politisk mening, stockblinde, kan det vara obemårkt, att den stora del, som genom arbete, försakelser, sparsamhet och praktisk bildning, ibland de civiliserade folken utgår den egentliga grundvalen, hvarpå samhållena hvilamed en mera oemotståndlig kraft söker att undanrödja lemningarne af ett samhållsskick som burit alltför långe ståmpeln af sin tillkomst: eröfring och inkråktning, hvilka sjelfve nödvåndigt måste stödjas af på våld grundad makt, på fördomar hvilande folktro, samt med list och svek i alla samhållsbestyrens delar inmångda inslytelser. Det år detta omåtliga befrielsestråfvande, som redan i vår tid, till följd afintelligensens framsteg medelst lyckliga och mårkvårdiga uppfinningar af krafter och medel, framgår med en fart, vid hvilken de slatlonåra hissna och som de reaktiondra endast tro sig kunna håmma, genom att åt sig uteslutande bevara sjelfva dessa krafter, som kunnat åstadkomma sådana tidehvarfvets ovåntade förteelser. Lyckligtvis år detta för sent. Den stora gåtan ligger redan låst för verlden. Emancipation, befrielse från inkråktad makt och sjelftagen inflytelse, se der det mål, hvartill det frihetsrop som nu ljuder från folkens låppar skall föra oss; och under de visst. ej ringa men derför icke afskråckande återstående striderna för Friheten, omsjlige att utkåmpa utan erkånnandet af nödvändigheten utaf Jemlikhet i rättigheter och skyldigheter, skola en gång alla böja sig för Guds vilja, som så långe förgåfves kallat dem till en Broderlighet, utan hvilken de dock aldrig skola kunna blifva eller förtjena att vara — lycklige ! Befrielse från allt öfvervålde, vare sig verldsligt eller andeligt, intellektuelt eller materielt, som icke utgår från det allmäånna folkförtroendet, se der folkens fåltrop, i kampen mot förtrycket. Dess andemening har tillhviskats dem alla i menskliga känslornas