Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1850, sida 2

henne åro, ensam rest till Hallingsberg. för att hemta dig. Jag har ingen ro så långe du år der. Nu några ord med afseende på det mellan dig och saster förefallna samtal. Med handen på hjertat kan jag heligt försåkra dig, att jag år fullkomligt oskyldig till den kårleksintrig, som hon i sin blindhet påbördar mig; men åfven om så icke vore, hade jag ju icke felat något mot dig, alldenstund vi då ej ens till namnet kånde hvarandra. Likvisst vördar jag den rena känsla i ditt hjerta, hvilken fruktar för hvarje skugga hos honom, som du skånkt din tro, och du kan åfven i detta fall vara trygg, min ålskade. Gud har bevarat mig. Edmunds brutna förlofning våckte straxt min förvåning. Resan till Danmark skall du få se, att han ganska snart gör ifrån sig. Jag kånner honom; mig bedrar han icke. Fru Sibbe och hennes dotter åro bekantskaper, som min ålskade Svenborg icke bör söka. O, jag hade så mycket att såga dig, men hvarenda minut år råknad. Mycket underbart tilldrar sig hår. Din stackars syster Beata ser ut som ett offerlam; men din far år modfullare ån man kunde förmoda. Han har sjelf med allvar och kraft öfvertagit brukets