Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1850, sida 2

Enrikes nyheter. Götheborg. Herr prosten Wieselgren har, i egenskap af såndeman från -llskapet sör den inre missionen ett par dagar gåstat vår stad. I förgår, både på föroch eftermiddagen, upptrådde han i domkyrkan inför en talrik samling åhörare och utvecklade, hvad åndamålet med detta sållskaps stiftande år samt hvilken vigt det ligger deruppå, att hvarje Kristen och fosterlandsvån efter sina krafter söker underlåtta sållskapets stråfvanden för sedlighetens och en kristlig andas spridande inom den sattigare klassen, samt med sin skärf bidraga till vinnande af detta stora mål. På sitt kånda genialiska sått behandlade herr Wieselgren sitt åmne, men, ehuru vi ofta haft tillfredsstållelsen att höra honom vid andra tillsällen, hafva vi dock aldrig funnit honom sjelf mera inspirerad, hans framstållningssätt mera glödande och hans tal mera rikt på djerfva och tråffande bilder ån denna gång; han ingjöt sin egen hånryckning i hvar och en af sina åhårare — man hörde, att det var mannen, som uppoffrar sitt lifs hela verksamhet åt förverkligandet af en stor ide, hvilken talade. Sitt aftonföredrag började han med en öfverblick af svenskarnes verksamhet i missionssaken; det var de, som spridde kristendomen till Lappar och Finnar, och en Svensk var den förste, som i Ostindien predikade Kristus och byggde en kyrka i Kalkutta. Missionssaken hade långe med vårma omsattats i Sverige och ansenliga summor med gifmild hand af folket blifvit skånkte för dess befråmjande, men med hvarje år hade den åsigt gjort sig allt mera gållande, att inom sjelfva de kristna samhållena funnos så många hedningar och inom de kristna staternas samhållsformer så många hedniska lagar och påbud, att man först borde söka göra kristendomen lefvande och förverkligad hemma, innan man anstrångde sig för att se den utbredd i sjerran belågna lånder. Det var denna åsigt, som föranledt bildandet af ,sållskapet för den inre (inom landet verkande) missionen., — I herr Wieselgrens tal röjde sig, måhånda omedvetet för honom Jels, en demokratisk anda, något, som år nådråndigt,