Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1850, sida 2

alla assårer. Den 24:de Oktober måste herr Anglin retirera. Nu vaknar Williamson och jag ser sjukbud på gården. Farvål min evigt ålskade Svenbors! Icke blott för detta lifvet utan åfven för det eviga och båsta din trofaste Ihor.Nu voro alla tvifvel dödade. Thors försåkran var för Svenborg en trosartikel, hvars tillit och helgd syntes henne öfver alla inkast, och i sitt hjertas öfversvallande glådje föll hon på knå och tackade Gud. Men vid tanken på Williamson och alla dem, som voro henne kåra, förebrådde hon sig, att uteslutande öfverlemna sig åt sin egen glådje. Åter föll hon på knå och bad att Williamson skulle få lefva, lefva för Beata. Når hon nedkom i förmaket gick Edmund emot henne med ett , utseende, som tillkånnagaf en återhållen smårta. — bet var ju oförmodadt,tog majoren till ordet, att vi så snart fingo hem Edmund.(Forts.) Attttt