— hans mening att bryta sin förlofning, men små kårleksintriger, som han der i huset tillåt sig, gjorde ett hastigt slut på den ingängna förbindelsen. Att han gaf saken en vacker färg, faller af sig sjelft. Föråldrarna trodde honom nu, som de alltid trott honom, och sonens missöde gjorde djupt intryck på deras hjertan. Den lilla stackars Svenborg vandrade i tviflets djupa schakter; mot hennes vilja och båttre öfvertygelse hade fru Waldenaus ord stört hennes lugn. Hon hade vål hårt sågas att bland unga karlar finnas få fullkomligt flårdfria; men ett fel hos Thor, som så långe varit hennes sjåls ideal, var svårare att fördraga, ån hos vanliga menniskor. Hufvudet föll ned på hennes bröst, och en sekund blef det ett töcken i hennes vanligtvis klara, lisliga tankegång. Nu hörde hon Bothildas låtta steg, som hastigt sprang upp för trappan och störtade in i rummet. Två glada nyheter på en gång. Bref till dig och Edmund år hemma. Den goda slickan omfamnade henne och skyndade ut. — -Gud, min Gud!, utropade Svenborg, vom jag kunnat ana detta, aldrig hade jag då kommit hit.Brefvet var från Thor och med klappande hjerta bröt hon det och låste: