Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 april 1850, sida 2

någon tystnad, -var ej ledsen får det jag sagt och tro ej, att jag i dina ögon vill nedsätta din fåstman! Hans fel år, gudnås, ej ovanligt, och år jag mera öfverseende nu ån då; men på min egen son har jag haft stora fordringar, och hade det varit han, så hade jag insjuknat af sorg. Jag år fullt öfvertygad om alt Thor, sedan han blifvit fåstad vid dig, icke har något i detta afseende att förebrä Sig, samt att han, som gift man, lefver ostraffligt.Emellertid kostade mig detta samtal en sömnlös natt; men, Thor, jag har svurit att tro dig och ingen annan.Som du du vet, bodde jag först tillsammans med slickorna; men nu har jag flyttat i ett rum som kallas Thors rum — det du innehade, då du som student under ferierna bodde hår. Namnen Edmund och Thor åro inristade på fönsterrutor, våggar och bord. Så kårt det år att låsa det sistnåmnda, så obehaglig år mig åsynen af det andra. Jag förstår ej sjelf hvarför den menniskan skall vara mig så vidrig. En komministersenka, som du såkert påminner dig, fru Sibbe, har en dotter, som, ehuru hon endast råknar tjugusex år, ser sörfallen ut, men har visst i sin första ungdom varit mycket vacker. Man såger att flickan har ett stort ungdomsfel att förebrå sig och