Korrespondens. I Jag sånder dig det lilla tal, som ordföranlen i Ulricehamns bildningsförening föredrog id sammankomsternas öppnande i år. I mitt örra bref nåmnde jag, att föreningens medemmar önskade det infördt i Götheborgs H. och Sjöfartstidning. Ordf. har ej velat neka lenna önskan, ehuru han beståmdt yttrat det lott vara ett tillfållighetsverk, ej åmnadt för någon offentlighet. Detta yttrande afleder måhånda kritikens udd. Låt det således medfölja. Den bjertlighet och enkelhet, som genomgår det hela; den uppmuntran till fortskridande på det godas våg, som deri synbart framlyser, kunna måhånda anslå medlemmarna af några andra bildningsföreningar, der anspråken ånnu åro ringa, gifva några ögonblicks angenåm sysselsåttning och möjligen åfven bereda någon nytta. Det följer: Till bildningsföreningen i Ulricehamn lvpå jas nu öppnar denna förenings verksamhet för det nyingångna året, år det med hjertat uppfylldt af förhoppningar för dess framtida bestånd, dess förkofran, dess utveckling. Stiftad, förlidet år, af några unge mån bland handtverksklassen hårstådes, hann den dock ej att med något allmånnare och lisligare interesse från det öfriga samhållets sida omfattas. Detta förhållande synes nu söråndradt: deltagandet för den vackra stiftelsen stiger allt mer och mer. Och behagar Gud förläna oss helsa och krafter, skall detta året utplåna det förras brister, och föreningens ådla åndamål alltmer blifva fråmjadt. setta åndamål år vårdt den största högaktning, bör och skall blifva öfverallt helönadt med bifall. Begåret att afskaka mörkrets förnedrande sjettrar, att inandas en friskare, renare atmosfer, ån den, som fyller okunnighetens fängelse, år så naturligt! Och likvål har detta begår först under de sednare tiotalen af det halsekel, på hvars tröskel vi nu stå, vaknat upp hos arbetsklassen. Först nu har det kråft handling. Men om handlingen dröjt, så mycket snabbare har den vidgat ut sig, uppenbarat bittills dolda krafter och bfverraskat med vackra resultater. Den ena föreningen efter den andra, åmnad att göra arbetsklassen delaktig af den sjålsodling, hvartill hvarje förnuftig och tånkande varelse åtrår, men som denna klass, med några få undantag, hittills saknat, har organiserat sig i vårt fådernesland, så vål i hufvudstaden som i provinserna. Vårma och lif hafva gjutit sig i hvarje åder af dessa samfund. Mån af kunskaper, af förmåga och förtjenst, hafva interesserat sig för dem, och all anledning finnes till den förmodan, att det goda verket ej skall vissna i sin knopp, men slå ut en gång till en hårlig, doftande blomma.Dessa samfund, eller föreningar, hafva fått namn af bildningscirklar, emedan åndamålet med dem varit och år: att bibringa de vetgirige, kunskapsålskande af arbetsklassen en alltmer stigande bildning.i Hvilket djup i detta enda ord! Det innesluter en hel verld af förhoppningar; men, ånnu mer, en verld af inre frid, glådje och tillfredsstållelse. Lätom oss då rått uppfatta idåen af den sanna bildningen, och då vi åga begreppet derom klart, dröjom ej att skynda