Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1850, sida 1

ydet år i alla fall så litet att höra, och kan innefattas i dessa få ord: fela, lida och strida., En tår smög sig fram i hennes ögon. — Ävad det första angår, återtog Svenborg, år det visst med tant, som med den fromma drottning Dagmar i Ingemans vackra roman: hon förebrådde sig att hon på söndagen snörat sina små silkesårmar. Större synd har visst icke tant Wendela begått.— -Ssådana förseelser, som nedsåtta och förnedra oss i verldens omdöme, har jag ej att förebrå mig; men med ett af naturen håftigt lynne, förenadt med stora fordringar på glådje, lycka och vånskap, och då icke få något af allt detta — och under sådana förhållanden, kan du vål föreställa dig, att man både med tankar och ord många gånger kan ha öfverilat sig, och således hafva åfven mycket att ångra. Men, gudskelof, nu år allt godt; man fordrar ej mera något, hvarken af Gud eller menniskor; man mottar sina smulor med tacksamhet och råknar ej efter, om de åro flera eller fårre.Med rörelse betraktade de båda unga den erfarna, beprösvade, då Svenborg, efter något uppehåll frågade: — Skulle ej tant Wendela vilja gå sin Svenborgs önskan och innerliga bön till mö