Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1850, sida 1

andra,bad Wendela; och du, min goda Svenborg, gör som han vill.— Nå vålan då! Hvad år det, som du vill, att jag skall beediga? frågade hon med återhållet missnöje. — Att du under alla förhållanden tror på min kårlek, så visst, som att jag tror på din, och att du svår vid allt, hvad heligt år, att om någon skulle vilja svårta mig i dina ågon, du genast derom underråttar, mig.v — v-Vid allt hvad heligt år, förbinder jag mig till att ordagrannt uppfylla denna din bebegåran, och svår tillika, att om en engel från himmelen stege hit ner och sade ett enda tvetydigt ord om dig, så skulle jag ej tro honom. Är du nöjd nu?— -Ja, svarade han med hånryckning, och slöt henne till sitt bröst. -Och jag svår dig samma trohet, samma kårlek, samma tillit till din heder, din oskuld och din ömhet för mig. Moster hör våra ömsesidiga eder, och Gud hör dem. Hvad kunna menniskor nu göra oss?— Ack, tant har visst ålskat, som jag ålskar, varmt innerligt, och oförånderligt, utbrast Svenborg eldigt. Den, som åndå en gång finge bhöra tant berätta sitt lefnadslopp. — Rej, min söta slicka, det vill jag icke upprepa, svarade hon med suck och tillade: