Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1850, sida 2

— yJag har ej lått att tro på öfvernaturliga ting, svarade Wendela; -men det var en mårkvårdig natt; och att fru Kron också trott sig se en syn, tycker jag mig förstå. Hon har sedan dess varit så besynnerlig.— Ja, når har icke hon varit besynnerlig? afbröt Svenborg. — Men nu börjar jag frukta för hennes förstånd, återtog Wendela. -Ack, du tror icke Svenborg, huru ljuft det skulle kånnas, att som ett redskap i Guds hand kunna genom hans ord stäsja detta oroliga, vilda sinne.— -Om någon menniska skulle kunna det,menade Svenborg, -så år det tant Wendela; men hvad år det tant klipper till? Linnen åt små barn, tror jag; åt stora med ser jag. Så der grofva lintyg begagnar ej tant sjelf?— Jag har låtit väfva litet, som jag kort efter midsommar tog ifrån bleket. Nu skall det anvåndas till något nyttigt. Jag längtar efter arbete. — Det får såkert de fattiga båra. Jag kan ej förstå, huru det kan råcka till för tant, som har så litet, och åndå gör så mycket godt. (Forts.) TORRE TR