Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1850, sida 2

orörd på bordet. Mörka moln sammanskockade sig på himmelen; det liknade sig till ett våldsamt ovåder. Liksom fjettrad vid fönstret stod han der, afvaktande elementernas strid. Nu hörde han åter de tysta, vålkånda stegen utanför sin dörr. — -vill du komma in, Gunilda?srägade han. , — va, om du vill, och det icke gör dig ondt. Hon öppnade dörren, utstråckte armarna, och utan att yttra ett ord, slöt hon sig sast intill hans bröst. Slutligen drog hon sig sakta tillbaka och sade: -Thor år hår och frågar efter tidningarna. Får jag öppna våskan?? — Han svarade med en vånlig nick, och når hon uttog tidningarna, föllo ögonen på ett af bladen. , — Men hvad år detta?, utropade hon. Carl, lås hår! I samma tidning, der man för några veckor sedan skymfade dig, står nu ditt försvar.— -Ja-så,, Svarade han likgiltigt. — -pu vill icke låsa det?, återtog hon förvånad. — Icke i dag. O, om du visste, huru rysligt minnet af denna dag år för mig.... (Forts.) An ran er r.