Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1850, sida 1

Insändt. Åter ett alldeles fårskt prof på den inom sitt distrikt, af så vål trupp som befål, så högt ålskade och aktade-generalbefälhafvaren srefve Löwenhielms despotism och sått att sköta sin tjenst. Som bekant år, blef kaptenen vid Bohus läns regemente, R. S. O. Gustaf A. Belfrage, ehuru af sin aktningsvärde regements-chef satt på förslag till den vid nämnde regemente lediga måjorsbestälniag. genom generalbefälhafvarens måktiga vilja prejudicerad af en helt ung kapten frän Westgötha regemente, hvilken dertill urnämndes den 18:de sistl. Januari. Håndelsevis inträssade denna gång, att den prejudicerade var en man, som vär nog lycklig att stå på egen botten och i följd deraf beslöt lemna tjensten. Hans afskedsansökan insåndes genast, och ehuru regements-chefen ej sann afskeds-memorialet annorlunda skrifvet, än att han tilltrodde sig kunna inmissivera detsamma, ätersåndes det dock från generalbefälhafvaren, med förklarande, att det borde återstållas kapten Belfrage, som deri inblandat hvad som till saken icke hörde. Huruvida Belfrage ånyo insåndt ett omskrifvit afskedsmemorial, kånner insåndaren ej, men förmodar det. Man hade nu full anledning tro, att allt i denna affår var slutadt, når man, helt oangenåmt, öfverraskades af general-befålhafvarens till regements-chefen under den 23:dje Mars gifna befallning att ålågga kapten Belfrage åtta dagars arrest i eget hem derföre, 2att han begagnat lagstridiga uttryck uti dess först insända afskeds-memorial.detta memorial har insåndaren ej varit i tillfålle se; men tror sig veta, att det endast innehöll, att, ehuru kaptenen kånde sig åga fullkomliga både sjåls-och kroppskrafter att ånnu tjena sin konung, ansåg han sig dock raf förefallne omständisheter,föranlåten att begåra sitt afsked. Det måste vara bra hårdt, att en militår, åfven i den stund han beslutat lemna sin ej afundsvårda bana, förbisedd och, som hår, orättvist tillbakasatt, ej en gång i de aslågsnaste ordalag skall våga påpeka orsakerne till sitt beslut, utan att riskera straffas som för ett fel. En man, som Belfrage, högaktad af förmån och kamrater, den der oklanderligt och i flera stycken utmårkt tjent i 37 år; som för flerfaldiga år sedan haft löfte om befordran och försjent densamma, en sådan man skall, under det hans afskedsansökan ntar på afgörande å högsta ort, utan att hafva begått det minsta fel, inmanas i arrest, för första gången under en så lång tjenstetid, och detta endast för att tillfedsstålla ett lumpet håmndbegär hos en förman. O! tider! o! seder! -— Men insåndaren tror sig kånna kapten Belfrage för vål, att tro det farcen hårmed år slutad. Insåndaren år dfvertygad, att herr Belfrage genast begår laga undersökning rörande det oråttvisa i arresterings-ordern, som, om den ock ej tillskyndar g generalbefålhafvaren mera ån någon månads suspension,