Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1850, sida 1

—-— T—L—csä— ——— Militärafdelning. )m majorsplatsernas tillsättande inom 3:dje militärdistriktet. Öfver de högre befordringarne i allmånhet under sednare tiden har försports mången undran — mången klagan. Att uppspåra det system, som dervid blifvit följdt, har såfängt brytt mången hjerna. Man tror sig hafva I upptåckt, att hela systemet ligger uti finessen att icke hafva något system. I vissa fall torde man ock derigenom hafva kommit in på den rigtigaste vågen. Men icke gåller det i alla. Atminstone har det visat sig i fråga om majorsutnåmningarne inom 3:dje militärdistriki tet, att vederbörande ingalunda sakna system eller konseqvens. Med en sårdeles ihållighet har man, alltsedan generallJöjtn. Löwenhielm I blef dess befålhafvare, troget följt såsom grundsats, att den, som lyckats vinna hans Törslag till tjensten, också dertill skall nåmnas. Huruvida detta år öfverensståmmande med rikets grundlagar och med gållande författningar; huruvida de Tio, som skola råd gifva, hår samvetsgrannt uppfyllt, hvad dem ålegat — derom får ett kommande konstitutionsutskott ransaka. Dessa utnåmningar hafva imellertid våckt stort uppseende, och detta år sannerligen icke så underligt. Det nu gållande jenstsöringsreglementet för svenska arm6en af år 1819, lyder neaml. sålunda i 1 del., 3 kap., äl 8. 1 mom.: -Öfversten eller regementschesen år Kgl. Maj:t ansvarig för regementets tjenstibarhet; honom åligger att befordra sina un-derhafvandes rått och båsta. På hans nit -att vårdigt uppfylla det höga förtroende, honom blifvit uppdraget, beror officerskorpsens goda esprit, och med den åfven underbefåslets och truppens goda skick; samt vidare uti 12 mom.: -Som det för regementets tjenstbarhet och esprit år af sårdeles vigt, ratt majoren åger för tjensten synnerligen afpassade egenskaper, må regementschefen, då den åldste ryttmåstaren eller kapitenen, ehuru för dfrigt skicklig, saknar den -för en major nådiga fallenhet till mavjorsbestållningen, i underdånighet söreslå en ryngre, mera passande kapten, antingen inom vregementet eller ock inom brigaden; dock hlsrer det på hans ansvar, att den sålunda föreslane äger de förtjenster, som till ett sådant -fåreträde honom beråttiga.— Fåster man någon uppmårksamhet vid dessa båda stadganden, måste man komma till den slutsats, att chefens majorsförslag böra vid utnåmningen vinna allt möjligt afseende. Han ansvarar för den af honom föreslagnes skicklighet till tjensten. På honom hvilar ock ansvaret för hela regementets rtjenstbarhet och esprit.Det måste ligga i hans intresse att noga och samvetsgrannt pröfva, innan han uppgör sitt förslag, ty reglementet lår honom, att hans förslag bör på tillsåttningen hafva våsendtligt inflytande, och att hans egen åra och anseende, eller i motsatt fall skam och nesa, beror af den föreslagnes duglighet eller vårdighet till ett sådant företråde. Skulle så intråffa, att en chef vore nog åreförgåten, att vid ett dylikt förslag låta enskilta intressen leda sig; eller nog renons på omdöme att föreslå en till platsen alldeles oförtjent eller oduglig, så år han ovårdig att chefsplatsen långre bestrida, och bör och kan derifrån genast skiljas. I sådant fall år ock i sin ordning, att generalbefålhafvaren föreslår en annan, och att chefens förslag lemnas utan allt afseende. Men så långe på sin förtroendepost den qvarsitter, som enligt lag bår ansvaret, icke blott för den föreslagnes skicklighet, utan för hela