Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1850, sida 2

—— — —CW, Insändt. Några ord om tiggeri, fattigdom och välgörenhet. Under den strångaste kölden, i nu förlidne Mars månad, syntes en tiggargosse, om tio år, gå barsotad på Götheborgs gator. Han kom upp i ett hus, der hans belågenhet med deltagande efterfrågades. Han sade sig vara från landet, modern död och fadern arbetskarl i W enersborg. Han blef måttad och värmd samt försedd med nödiga fotplagg. Några minuter sednare kom en piga, ur samma hus, ner på gatan och fick se honom utbjuda dessa plagg för 3 skilling till en bordmadam, som sålde konfekt och fint smäbröd. Detta år dock ett ganska lindrigt drag af de många beklagansvårda, som visa, huru tiggeriet år en sörderfvets skola, hvaruti barn fostras till låttingar och bedragare, hvilka i en sramtid befolka fångelser och sattiganstalter samt öka den hop af samhållets trasiga siender, som med vildt mod eller lurande blick hota dess frid och zikerhet. I samma månad, som ofvan år nämnd, fick I ordföranden i den nyss stiftade sruntimmerssöreningen ill besrämjande af öm och sedlig modersvård, besok af en husegare i staden. Denne anmålte, såsom högst hiclpbehöfsande, ett hos honom boende ärbetssolk. Mannen var sängliggande, af förkylning, sedan den 29 Januari; hustrun hade åfven insjuknat, och nåstan allt det lilla, de egt af husgeråd, måst såljas till anskaffande af mat åt de fyra små barnen. Det minsta låg ånnu vid modrens bröst: de andra stodo halsnakna och bleka vid föräldrarnes usla bådd, i en boning, trångre ån de nya fångelsernas celler. Saken gjordes bekant för vålvilliga personer. En god låkare besökte de sjuka med både råd och gåfva till låkedom. Från hjelpsamma hånder kommo klåder till barnen samt penningar till inköp af lifsmedel och ved. Ett båttre rum upplåts af husvården. Inom åtta dagar voro föråldrarne friska, och de tre barnen i skola, der både mat och undervisning erhållas. Några ringa uppoffringar af några båttre lottade menniskovånner hade ur en elåndets boning förjagat sjukdom, sorg och nöd, hvarester helsa. fröjd och flit tågat in och satt omisskånneliga glådjetecken på dessa ansigten, som förut , voro stämplade af lidandet. Fattigdomen år visserligen ånnu qvar; men i så blid skepnad, att arbetet, som tycks vara för detta folk ett stort nöje och med lislig fågnad blifvit emottaget, förråttas under lof och tacksågelse, leende och skåmt. Meningen med denna lilla ofullståndiga beråttelse ur det nårvarande år, att i få ord gifva en vink om, huru mycket verkligt godt en sådan fruntimmersförening kunde utråtta, om antalet af dess ledamöter blefve så stort, som det i denna stad skulle kunna blifva, der så riklig både vilja och förmåga till vålgörenhet finnes. Om hvar och en af en sådan förenings ledamöter, som hade lust och lågenhet dertill, sjelf besökte någon af nådens boningar samt med omtanka och fintlighet förskaffade råd och hjelp från andra, hvilka gerna gifva, men ej hafva tid att personligen uppleta det gömda elåndet, så skulle deraf småningom verkas till oberåkneliga fördelar för samhållet, med. vida mindre summor, bekymmer och mådor, ån hvad en aattigörzöria ing kostar, som dröjer tills de hjelpbehöfvande ej mera